Konsten att vara ledsen
Jag har hunnit skriva en del redan om att jag är ledsen och att människor överhuvudtaget är ledsna av olika anledningar. Men jag vill kasta ännu mer ljus på just ledsamhet.
Att vara ledsen är viktigt, eller att FÅ vara ledsen.
Att trösta någon är bra på alla sätt men att hindra någon från att vara ledsen är det sämsta du kan göra.
När jag började hos min terapeut så började han nästan direkt prata om sorgen som en helande kraft. Det farliga för mig var att jag var arg, bitter och hatade mig själv.
Jag vägrade vara ledsen, jag kände mig så svag då.
Att vara svag är också något skamligt, svag, ledsen och bortkommen, det är fortfarande skamligt och jag vet att min egen pappa har pratat om mig i släkten på ett sätt som får mig att framstå som sinnessjuk.
Men jag grubblar inte på det. Jag behöver inte hämnas eller rättfärdiga mig själv även om jag fantiserat om det länge.
Jag vet varför han pratar, varför han inte vill se det riktiga problemet.
Men jag tänker inte rätta till något eller försöka försonas.
Felet har aldrig legat hos mig och jag behöver inte lida för det längre, det bästa jag har gjort var att bara vända ryggen till och gå för all framtid.
Men det tar tid att läka alla sår och det jag behöver göra är att acceptera att jag ÄR ledsen, att jag är så fruktansvärt jävla sjukt ledsen över att aldrig haft en pappa som ställt upp, aldrig haft en pappa som ringt bara för att fråga hur jag mår. Jag mår skit över att alltid ha lämnats utanför hela hans familj och jag har alltid varit den jobbiga, den bångstyriga, hon som alltid ska ställa till det.
Varför har jag fått lida för att min pappa har haft en dålig uppväxt?
Min bästa medicin är att tillåta mig deppa och gråta utan att försöka "rycka upp mig" och "ta mig i kragen". Ingen hade ju försökt stressa på läkandet av ett brutet ben så varför stressa på detta?
Att sörja är att läka.
Sorg helar hjärtat.
Så tillåt dig vara ledsen. Tala om för den som är ledsen att det är ok att vara så förintande ledsen.
Det går alltid över även om det tar tid.
Jag har precis badat, skrubbat mig, tittat mig i spegeln en stund och känt mig vacker.
Så nu ska jag lägga mig i min sköna säng, glo på några serier och bara unna mig att ligga här.
Ha nu en skön kväll, sov gott i natt och vakna med ro i din kropp imorgon
Kärlek S
Att vara ledsen är viktigt, eller att FÅ vara ledsen.
Att trösta någon är bra på alla sätt men att hindra någon från att vara ledsen är det sämsta du kan göra.
När jag började hos min terapeut så började han nästan direkt prata om sorgen som en helande kraft. Det farliga för mig var att jag var arg, bitter och hatade mig själv.
Jag vägrade vara ledsen, jag kände mig så svag då.
Att vara svag är också något skamligt, svag, ledsen och bortkommen, det är fortfarande skamligt och jag vet att min egen pappa har pratat om mig i släkten på ett sätt som får mig att framstå som sinnessjuk.
Men jag grubblar inte på det. Jag behöver inte hämnas eller rättfärdiga mig själv även om jag fantiserat om det länge.
Jag vet varför han pratar, varför han inte vill se det riktiga problemet.
Men jag tänker inte rätta till något eller försöka försonas.
Felet har aldrig legat hos mig och jag behöver inte lida för det längre, det bästa jag har gjort var att bara vända ryggen till och gå för all framtid.
Men det tar tid att läka alla sår och det jag behöver göra är att acceptera att jag ÄR ledsen, att jag är så fruktansvärt jävla sjukt ledsen över att aldrig haft en pappa som ställt upp, aldrig haft en pappa som ringt bara för att fråga hur jag mår. Jag mår skit över att alltid ha lämnats utanför hela hans familj och jag har alltid varit den jobbiga, den bångstyriga, hon som alltid ska ställa till det.
Varför har jag fått lida för att min pappa har haft en dålig uppväxt?
Min bästa medicin är att tillåta mig deppa och gråta utan att försöka "rycka upp mig" och "ta mig i kragen". Ingen hade ju försökt stressa på läkandet av ett brutet ben så varför stressa på detta?
Att sörja är att läka.
Sorg helar hjärtat.
Så tillåt dig vara ledsen. Tala om för den som är ledsen att det är ok att vara så förintande ledsen.
Det går alltid över även om det tar tid.
Jag har precis badat, skrubbat mig, tittat mig i spegeln en stund och känt mig vacker.
Så nu ska jag lägga mig i min sköna säng, glo på några serier och bara unna mig att ligga här.
Ha nu en skön kväll, sov gott i natt och vakna med ro i din kropp imorgon
Kärlek S
