Att se efter sig själv
Hej hej
Hoppas ni haft en skön helg.
Jag har jobbat mig igenom den och dragit på mig en dunderförkylning, men jag har haft kul och träffat många personer jag saknat.
Det fick mig att fundera lite på människor jag omger och har omgett mig med.
Jag gjorde en utrensning bland vänner och bekanta för något år sedan och sedan dess har jag varit noga med att bara behålla de som är äkta, de som gör gott, de som vill väl.
När jag var yngre var det viktigt att ha många vänner, massor av bekanta och känna sig populär.
Men det bröt ner mig eftersom jag umgicks med människor som var lika ytliga, lika osäkra och inte mådde bra.
Om du inte vill dig själv väl kan du inte göra någon annan gott.
Så jag valde bort dom, de som mådde värst men som inte kunde se det själva.
Att göra sig fri från allt som är dåligt är nödvändigt, du kan inte göra dig fri från dig själv och det mörker du själv bär på, men du kan inte omge dig av ännu mer av samma svärta, då går du under.
Det gäller att vara helt ärligt mot sig själv med både gamla och nya vänner, är de värda dig?
Är du trygg med dom?
Kan du lita på dom?
Det viktigaste du ska fråga dig är: Blir jag lycklig av deras vänskap?
Jag har väl en del nya personer i mitt liv som jag fortfarande lär känna, vissa av dom får mig att må så bra, känna mig avslappnad och trygg medans en del avger mer osäkerhet och illvilja. Man känner sig elak som sållar bort, som säger ifrån, som ryter ifrån, men samtidigt är det dig själv du värnar om, du har rätt att bita ifrån och du ska aldrig acceptera att bli felbehandlad av de som kallar sig dina vänner.
Nu ska jag bygga på snorpappershögen och plugga lite matte.
Må gott kära läsare!
S
I väntan på lycka....
...får vi inte glömma bort att leva.
Idag är människor så enormt stressade över att finna lyckan.
Den där totala, eviga och pillrande lyckan som man hör att alla andra funnit. Men på vägen, som faktiskt är evig, så glömmer vi bort att leva. Det är nästan som att livet inte är lika värdefullt om vi inte är så där extremt lyckliga.....jämt!
Men vad är lycka då? Är det inte bara motsatsen till olycka?
Jo.
Jag för mig är lycka att slippa vara ledsen, att inte vara tungsinnt.
Men jag behöver inte hoppa och studsa av glädje och höra änglakörer ljuda kors och tvärs min himmel.
Det räcker med att INTE vara ledsen.
Så, därför har jag valt namnet "I väntan på lyckan" för att många lever just så, i väntan på att den RIKTIGA lyckan ska infinna sig.
Olyckligt, eller hur? Olyckligt att så många lever i tron om att deras liv inte är gott nog att njuta av.
Man jämför sig med andra som alltid utropar hurrarop över livet och hur fantastiskt underbart ALLTING är och så blir man deprimerad över att de alltid verkar så orubbligt lyckliga.
Jag jämför mig med dom, om än inte lika mycket längre.
För jag vet ju nu att de garanterat inte alltid är så lyckliga, de har dagar som du och jag också.
De är lika mänskliga och exakt lika sårbara.
Kanske har de än större problem än du och jag?
De vågar inte se sina olyckliga dagar som något naturligt, som en paus från allt sprudlande sockervadd.
De missbrukar sockret.
Allt för att slippa känna efter.
Idag vaknade jag med ett leende på läpparna och till en klarblå himmel (ja jo en del moln har tornat upp sig sen jag steg upp men jag vet ju att den blå himlen finns där bakom).
Hundarna är på plats och jag inväntar en av mina bästa vänner för en långpromenad.
Det är kanske små ting, men de små tingen skänker mig lycka.
Ge er i uppgift att leta efter de där små lyckopillrena varje dag men tillåt er att vara ledsna, nere, hängiga eller deppiga om det är så ert sinne vaknat idag. Det är inte fel, det är inte farligt, du förlorar ingenting på att vara ledsen idag.
Eller imorgon heller för den delen.
Må gott
Kärlek S.
Idag är människor så enormt stressade över att finna lyckan.
Den där totala, eviga och pillrande lyckan som man hör att alla andra funnit. Men på vägen, som faktiskt är evig, så glömmer vi bort att leva. Det är nästan som att livet inte är lika värdefullt om vi inte är så där extremt lyckliga.....jämt!
Men vad är lycka då? Är det inte bara motsatsen till olycka?
Jo.
Jag för mig är lycka att slippa vara ledsen, att inte vara tungsinnt.
Men jag behöver inte hoppa och studsa av glädje och höra änglakörer ljuda kors och tvärs min himmel.
Det räcker med att INTE vara ledsen.
Så, därför har jag valt namnet "I väntan på lyckan" för att många lever just så, i väntan på att den RIKTIGA lyckan ska infinna sig.
Olyckligt, eller hur? Olyckligt att så många lever i tron om att deras liv inte är gott nog att njuta av.
Man jämför sig med andra som alltid utropar hurrarop över livet och hur fantastiskt underbart ALLTING är och så blir man deprimerad över att de alltid verkar så orubbligt lyckliga.
Jag jämför mig med dom, om än inte lika mycket längre.
För jag vet ju nu att de garanterat inte alltid är så lyckliga, de har dagar som du och jag också.
De är lika mänskliga och exakt lika sårbara.
Kanske har de än större problem än du och jag?
De vågar inte se sina olyckliga dagar som något naturligt, som en paus från allt sprudlande sockervadd.
De missbrukar sockret.
Allt för att slippa känna efter.
Idag vaknade jag med ett leende på läpparna och till en klarblå himmel (ja jo en del moln har tornat upp sig sen jag steg upp men jag vet ju att den blå himlen finns där bakom).
Hundarna är på plats och jag inväntar en av mina bästa vänner för en långpromenad.
Det är kanske små ting, men de små tingen skänker mig lycka.
Ge er i uppgift att leta efter de där små lyckopillrena varje dag men tillåt er att vara ledsna, nere, hängiga eller deppiga om det är så ert sinne vaknat idag. Det är inte fel, det är inte farligt, du förlorar ingenting på att vara ledsen idag.
Eller imorgon heller för den delen.
Må gott
Kärlek S.
